Då var det dags att bestämma sig!

Miss Decibell har varit på stan och inhandlat nya schlagerstassen, så därför har hon först nu kunnat lyssna igenom låtarna. Men här kommer hennes stensäkra tips =)

Simone Moreno försöker rida på vågan av "Different kind of love" från förra året. Versen på spanska lär gå de flesta spårlöst förbi, och refrängen är lika intelligent som "Tango, Tango". Dessutom låter hon som en tupp mitt i låten. Dussinlåt. Nu vet vi iaf att låten ska uttalas "A-i-aj-e".

Electric Banana Band låter precis som de alltid gör, sådär småtrevligt. Men de har betydligt bättre låtar, "Kameleont" är en av de där som hade blivit en B-sida på den gamla goda tiden.. Texten är ovanligt illa genomarbetad.

Anna Sahlene sjunger bra, men får inte visa riktigt vad hon kan i den här låten. Jag tröttnar innan låten är slut. Bra men ganska slätstruken discolåt. Det känns som att det här tåget gick för två år sedan. Kan gå till andra chansen om det vill sig väl.

Magnus Bäcklund har startfältets vinnarlåt! Det här är den första, och egentligen enda lten, som får mig att haja till. Han har en bra röst som han får utnyttja. Låten är kraftig med etno-inslag, något som alltid uppskattas av den svenska publiken, och jag är inget undantag. Melodin sätter sig, den har en tydlig refräng och det känns nytt och fräscht!

Linda Bengtzing gör en liknande slagdänga som förra året. Det är en klassisk pop-schlager med mycket ös och texten är värd att lyssna till. Tankarna går lätt till Lena Philipssons senaste album, och det fick knappast ett svalt mottagande av svenskrna. Den här kommer att spelas på dansgolven!

Pandang. Aaaargh!!! Kan de inte bestämma sig för vad de ska göra för låt?? De försöker rappa, sjunger om samba, och mitt i alltihop lägger de in en hysteriskt irriterande slisk-saxonfon som borde fått stanna kvar i 80-talet. Inte ens fjortisbrudarna kan uppskatta en dålig låt om runka, volvobilar och hur jobbigt det är att vara ung. Pandang hade inte ens platsat i Lilla Melodifestivalen, femåringarna hade sjungit .... kepsen av dem.

Hannah Graaf tar sig nog igenom den här låten. Den är inte särskilt krävande. Jag kan nästan tänka mig att lyssna på den här smådammiga låten, fram till refrängen låter det faktiskt ganska okej. Sen ramlar jag rakt in i "Austin Powers" och får lust att kräkas. Jag gav den en chans, jag lovar att jag gjorde det. Men om man tvingar mig att associera till Austin Powers så får man skylla sig själv.

Andreas Johnson överraskar faktiskt. Låten är en småtrevlig och trallvänlig sång som bäst beskrivs med paraleller till Beatles eller varför inte The Wallstones låt "Invisible people" från förra året. Det är ingen vinnare i mitt tycke, men den går säkert till andra chansen.

Mitt tips, efter en lyssning:
Till Final i Globen: Linda Bengtzing och Magnus Bäcklund
Till Andra chansen: Andreas Johnson och Anna Sahlene

För en gångs skull tror jag faktiskt att publiken kommer att hålla med mig.